Sveriges väg in i Nato

Flaggtillverkaren väntar hårt tryck på Nato-flaggor - P4 Stockholm |  Sveriges Radio

Den långa resan mot Nato-medlemskap är nästan över.

Det vi når om några timmar är en verkligt historisk brytpunkt för Sverige.

Konsekvenserna kan bli enorma.

 

För att förstå vad som väntar är det värt att minnas var vi kommer ifrån. Sverige var inte alliansfritt i över 200 år på grund av fobisk rädsla för internationella samman­slutningar. Vi var det för att vi till varje pris ville stå utanför konflikter. Bibehålla handlingsfrihet. Inte binda upp oss i åtaganden som kunde eskalera bortom vår kontroll.

Sverige hade försökt tuffa sig med balans­politik under Napoleon­krigen i början av 1800-talet. Det hade slutat med förlusten av Finland, och nära nog med vår undergång som självständig nation.

Det nya uppdraget var att i första hand hålla Sverige utanför krig. Det var ett vägval grundat i realism snarare än idealism.

Därför krävde freden ibland att man tullade på sina egna ideal, oavsett om det gällde att transitera tyska tåg eller lämna ut balter till Sovjetunionen.

Alliansfrihet och neutralitet var inga trolldrycker. En massa småstater i Europa försökte hålla sig neutrala i andra världskriget, men invaderades ändå. Sverige klarade sig med ett stort mått geostrategisk tur.

Det var därför ingen slump att Norge och Danmark var med och grundade Nato 1949, medan Sverige valde att stå utanför.

Våra grannländers krigserfarenheter hade visat på handlings­frihetens brister och ledde till en annan slutsats:

Man måste vara så stark att det inte är lönt att angripa en. Då bevaras freden. Det är den avskräckningen som Nato bygger på, som Sverige nu ansluter sig till och förhoppningsvis ger ännu större tyngd.

I bästa fall gör vårt Nato-medlemskap att kriget aldrig kommer.

Men det är ett spel med höga insatser. Faller avskräckningen så är vi ”all in”.

Från att ha kunnat stå utanför alla konflikter, även de som rasade alldeles inpå knuten, så har vi nu riggat oss för att omedelbart dras in i konflikter istället – och det gäller även långt bort. Svarta Havet, Rumänien, Turkiet, Island, Kalifornien.

Andra världskriget kunde vi vänta ut. Tredje får vi utkämpa.

Det är trots allt ett ganska stort skifte.

Det var Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina som fick vågskålen att brutalt tippa över.

Men sanningen är nog att vi påbörjade den här resan för länge sen. Nato-medlemskapet är bara ändhållplatsen. Alliansfriheten hade länge eroderat underifrån.

EU-medlemskapet var en del förstås, det allt mer utökade samarbetet med Nato ett annat.

Vårt töjbara kollektiva samvete har nog också ersatts av en mer moralistisk hållning, där vi nu ser oss ha ett mer direkt ansvar också för andras säkerhet, även på bekostnad av vår egen. Att vi måste stå upp för demokratiska värden, med andra demokratier. ”Vi vill få säkerhet men vi vill också ge säkerhet,” som Ulf Kristersson säger.

Men till syvende och sist har nog det rent materiella vägt tyngst: En trovärdig alliansfrihet kräver ett starkt eget försvar. Men när vårt plötsligt behövdes var det så kört i botten att det var omöjligt att snabbt bygga upp igen.

Det är svårt att se att medlemskap i Nato stod mot något som helst trovärdigt alternativ.

Att ändå klamra sig fast vid alliansfriheten var förstås inte omöjligt, eftersom hot alltid kan bedömas olika.

Det är sant att en invasion av Sverige skulle vara ett vansinnes­projekt. Svår att lyckas med, kostsam och farlig.

Men när hotet kommer från ett land som redan är i full färd med att misslyckas med en kostsam och farlig invasion av ett grannland börjar den sakliga bedömningen plötsligt väga ganska lätt.

Diskussionen om Nato i Sverige har ännu inte tagit sig förbi för eller emot, men det är onekligen dags nu. Vi har valt väg. Nu får vi ta itu med att bli en så effektiv allierad som möjligt, för att ge så mycket tyngd som möjligt åt det säkerhets­politiska vägval vi har gjort.

Men det finns ingen anledning att hymla om vad detta vägval betyder.

Risken att vi måste stå ensamma mot Ryssland är mindre. Risken att vi dras in i krig utanför våra gränser större.

Det är svårt att kalla det annat än historiskt.

Är det rätt väg?

Det kan bara historian utvisa.

7 Mar 2024

Välkommen

Välkommen till

Sveriges Mångfald

www.sverigesmangfald.site

 

/1d281130-df17-4bd8-8a56-f74c8a141f35.jpg

 

Som är den politiska

grenen av 

B K R O 

Kraft Force

 

/1d281130-df17-4bd8-8a56-f74c8a141f35.jpg

 

Besök gärna också 

www.diversity.name

 

/1d281130-df17-4bd8-8a56-f74c8a141f35.jpg

 

Facebook

Nyhetsbrev

 

/1d281130-df17-4bd8-8a56-f74c8a141f35.jpg